INTE BRA UPPDATERING ..
Just nu så ligger inte uppdatering på topp kan man säga .. Jag har inget att skriva om, inget sug. Jag känner helt enkelt inte för att blogga, men när jag väl är inne på datorn så kan jag väl skriva något känns det som. Även fast jag egentligen inte vill. Eller jag känner att jag har ingenting att skriva om.
Eller jag har massor idéer om vad jag kan skriva om, men jag har inte tiden och tålamodet att göra det. Oftast samtidigt som jag bloggar gör jag annat eftersom jag tycker att det är jobbigt att bara skriva. Så därför tar det ganska lång tid när jag ska göra inlägg. Men just nu är det bloggtorka och det verkar det vara för Annies det också. Men när jag känner mig peppad att skriva så kommer det bli fler roliga inlägg, jag lovar
Träningen igår gick sådär. Hon kändes fin i början, men ville inte helt ställa sig i höger varv. Gick bra när vi började hoppa, men det var en som kollade som jag själv tycker är duktig och fick direkt lite krav på mig själv och blev faktiskt lite nervös, vilket märktes. Sedan när vi hoppade bana som för min del låg mellan 1- 1,10 så fick jag in några jättefina språng, men ibland så gick hon åt sidan. Jag själv var inte på topp och vill verkligen inte att det ska bli fel eller krascha. Man kan nog säga att jag är lite rädd för det, vilket genast spökar till det. Jag blir nervös, gråtfärdig, arg. Detta gäller inte bara ridning, utan även i min vardag. Som när jag tex ska räkna en uppgift och jag fattar inte och det blir fel vill jag bara riva sönder boken och bara lägga mig ner och tjuta. Vet inte varför, ärligt.
I slutet hade jag fått hoppa ganska många gånger eftersom jag fick hoppa om ibland och då började hon bli lite trött. Och så är hon i högbrunsten just nu, vilket inte gör saken bättre. Så i slutet stannade hon på en oxer som nog låg på 1,10 m några gånger. Jag kände nästan själv att jag nästan släppte henne åt sidan så hon kunde vägra för jag själv kände att vi inte kunde klara det, eller att vi skulle riva/krasha/jag skulle ramla av. När jag stannade henne efter att hon hade gått åt sidan för att göra om så ställde hon bakdelen åt vänster och vägrade, verkligen vägrade att gå rakt, hur mycket jag än tryckte med min skänkel. Hoppas det har med brunsten att göra ..
Men sen så hoppade hon den, vi kom lite fel men hon hoppade iallafall. Som om det inte var någonting och då insåg jag - min ponny kan faktiskt.
Fattar inte hur jag kan sjunka så lågt och tro att vi inte klarar det. Som om jag inte tror på mig ponny. Eller är jag nog bara rädd. Rädd för att ramla av och slå mig eller att hästen ska skadad och i det här fallet Pitchi.
Banan. Hon stannade på 4an och 5an och någon gång svängde jag av henne vid 3-kombinationen för annars hade det inte gått bra. Och så är det så svårt för mig att rida Pitchi på stor häst-avstånd. Skulle nog vara lite lättare att rida henne med ponny-avstånd. Hon är ju trots allt en ponny.
Daniella
Eller jag har massor idéer om vad jag kan skriva om, men jag har inte tiden och tålamodet att göra det. Oftast samtidigt som jag bloggar gör jag annat eftersom jag tycker att det är jobbigt att bara skriva. Så därför tar det ganska lång tid när jag ska göra inlägg. Men just nu är det bloggtorka och det verkar det vara för Annies det också. Men när jag känner mig peppad att skriva så kommer det bli fler roliga inlägg, jag lovar
Träningen igår gick sådär. Hon kändes fin i början, men ville inte helt ställa sig i höger varv. Gick bra när vi började hoppa, men det var en som kollade som jag själv tycker är duktig och fick direkt lite krav på mig själv och blev faktiskt lite nervös, vilket märktes. Sedan när vi hoppade bana som för min del låg mellan 1- 1,10 så fick jag in några jättefina språng, men ibland så gick hon åt sidan. Jag själv var inte på topp och vill verkligen inte att det ska bli fel eller krascha. Man kan nog säga att jag är lite rädd för det, vilket genast spökar till det. Jag blir nervös, gråtfärdig, arg. Detta gäller inte bara ridning, utan även i min vardag. Som när jag tex ska räkna en uppgift och jag fattar inte och det blir fel vill jag bara riva sönder boken och bara lägga mig ner och tjuta. Vet inte varför, ärligt.
I slutet hade jag fått hoppa ganska många gånger eftersom jag fick hoppa om ibland och då började hon bli lite trött. Och så är hon i högbrunsten just nu, vilket inte gör saken bättre. Så i slutet stannade hon på en oxer som nog låg på 1,10 m några gånger. Jag kände nästan själv att jag nästan släppte henne åt sidan så hon kunde vägra för jag själv kände att vi inte kunde klara det, eller att vi skulle riva/krasha/jag skulle ramla av. När jag stannade henne efter att hon hade gått åt sidan för att göra om så ställde hon bakdelen åt vänster och vägrade, verkligen vägrade att gå rakt, hur mycket jag än tryckte med min skänkel. Hoppas det har med brunsten att göra ..
Men sen så hoppade hon den, vi kom lite fel men hon hoppade iallafall. Som om det inte var någonting och då insåg jag - min ponny kan faktiskt.
Fattar inte hur jag kan sjunka så lågt och tro att vi inte klarar det. Som om jag inte tror på mig ponny. Eller är jag nog bara rädd. Rädd för att ramla av och slå mig eller att hästen ska skadad och i det här fallet Pitchi.
Banan. Hon stannade på 4an och 5an och någon gång svängde jag av henne vid 3-kombinationen för annars hade det inte gått bra. Och så är det så svårt för mig att rida Pitchi på stor häst-avstånd. Skulle nog vara lite lättare att rida henne med ponny-avstånd. Hon är ju trots allt en ponny.
Daniella
Kommentarer
Trackback
