.

* Att det är "allt-i-ett." Dressyr, hoppning, terräng. Så om man gillar både hoppning och dressyr och kan inte välja något av det (vilket jag inte kan) och älskar snabba skogsritter så är det ju som gjort för en! Och så måste man ha lite straff i dresyren för att bli placerad så då kan man inte bara hoppa och hoppa och strunta i dressyren, för då kommer man ingenstans.
* Det blir så hemtrevligt och mysigt när man är på fälttävlan på något sett. Man ligger där i gräset och peppar upp sig inför terrängen. Kollar på de andra som hoppar högre och får lite pirr i magen. Älskar det!
* Att man inte får några krav på sig på samma sett som när man bara tävlar tex dressyr. Man kanske bara har ett tar tretorn så då får man rida dressyr i det och ingen bryr sig. Alla har vi inte råd med skitsnygga grejer till varje gren. Allt blir så avslappnat och man är inte så matchningsfixerad som annars. Såklart vill man ju se fin och välvårdad ut, men inte till överdrift.

* Väntetiden mellan hoppningen och terrängen kan vara extremt lång! En gång fick vi vänta i ca 6 timmar på att rida terrängen. Tar det verkligen så lång tid? Ni kan ju tänka er själva vad man ska hitta på i 6 timmar och stackars häst som får stå i transporten för det mesta. Som minst har vi någo fått vänta ca 3-4 timmar, och det är väl okej, men 6? Nae, där går gränsen.
* Slafsiga terrängbanor. Nu menar jag inte att dom är dåligt gjorda för det är väl inte så vanligt, men jag menar underlaget. När jag var på en tävling förra året (vill inte skriva vart, inte snällt mot klubben)  och vi gick terrängbanan så var det en del bara jord och gegga som var på vissa ställen kanske 2 dm djup. Och först så red ju sotr hästarna och trampade upp allt, sen ponnysarna och sen min klass som var bland som sista och det var så uptrampat att man inte visste vart man skulle ta vägen! Stackars Pitchi som fick klafsa igenom det. Det är jobbigt också och hon fick mjölksyra och orkade inte lika mycket eftersom hon fick ta i och lyfta så mycket på benen vid de området. Så det gillas inte!

Det blev lite svårt att komma på något att hissa/dissa. Särskillt dissa, för om jag hade massor att dissa så skulle jag ju inte hålla på med fälttävlan. Tycker det är jättekul och lärorikt! Tycker alla hästmänniskor ska testa det minst 1 gång i livet.



Daniella