JAG VET ATT DET GÅR, JAG TROR PÅ MIG
Tänke skriva om min förtsa och andra dressyrtävling med Pricken, något jag inte kommer glömma! <3
Jag fick (fick honom på foder ett år innan köp) Pricken i mitten av juni 2009 och startade våran första dressyr i augusti på Nyckelby. På den tiden var jag på ridläger med bråkstaken. Men den första dressyrtävlingen gick väl sådär. Han var i samma form som när jag fick honom. Men jag fick 48%, med Wellington min ponny jag hade innan fick jag 60% på våran första dressyrtävling och han var ingen "dressyrhäst" han heller.
Våren 2010 så började jag träna för Stina, en underbar tränare! Har inte tränat för någon bättre eller hon passade mig och Pricken så bra för hon förklarade "varför" och "hur". Då ingen förklarat så man fattar så bra innan. I augusti sommaren 2010 så gav jag dressyren ett nytt försök. Samma program som året innan kan ha vart samma dommare också, LC:2 tror jag. Eftersom att jag fick 48% året innan så väntade jag mig högre procent men inte så jättemycket. När jag ridit min ritt och de ropade upp vad jag fått så trodde jag inte vad de sa. Jag var bombsäker på att de hade sagt fel så jag trodde inte det förns jag sett protokollet! Jag fick 64%! Inte för att det inte är så jättehögt men ni förstår nog inte hur stolt man kan vara då, att öka med 16% på ett år. Jag kommer aldrig glömma det, för mig var det stort och det var världens skillnad på Pricken efter all träning, jag hade kämpat så mycket och kännde att jag var värd det eftersom att Pricken inte var så sugen på hoppningen, det var det jag trodde att han skulle bli, min hoppponny!
Vi startade någon mer dressyr och vi låg på 60%.
Men så kom vintern och sjukdommen kom och det blev mindre träning, men jag är nöjd med det vi gjorde tillsammans! Ångrar ingenting.
Dessa två dressyrträningar har fått mig att inse att man kan göra framsteg och Pricken var ju ingen dressyrponny igentligen, men formen kom, stegen kom och han var 11 år.
Detta är också lite varför jag var så sugen på en unghäst, jag vill få en utmaning och se förbättring och det är något som jag gör varje dag med Borneo! Vill vara med från början och vara med att utveckla.
JAG KAN JAG VILL JAG SKA - något som sitter i mitt huvud.
Nyckelby 2010. Chocolate Spot! (L)
Annie
Jag fick (fick honom på foder ett år innan köp) Pricken i mitten av juni 2009 och startade våran första dressyr i augusti på Nyckelby. På den tiden var jag på ridläger med bråkstaken. Men den första dressyrtävlingen gick väl sådär. Han var i samma form som när jag fick honom. Men jag fick 48%, med Wellington min ponny jag hade innan fick jag 60% på våran första dressyrtävling och han var ingen "dressyrhäst" han heller.
Våren 2010 så började jag träna för Stina, en underbar tränare! Har inte tränat för någon bättre eller hon passade mig och Pricken så bra för hon förklarade "varför" och "hur". Då ingen förklarat så man fattar så bra innan. I augusti sommaren 2010 så gav jag dressyren ett nytt försök. Samma program som året innan kan ha vart samma dommare också, LC:2 tror jag. Eftersom att jag fick 48% året innan så väntade jag mig högre procent men inte så jättemycket. När jag ridit min ritt och de ropade upp vad jag fått så trodde jag inte vad de sa. Jag var bombsäker på att de hade sagt fel så jag trodde inte det förns jag sett protokollet! Jag fick 64%! Inte för att det inte är så jättehögt men ni förstår nog inte hur stolt man kan vara då, att öka med 16% på ett år. Jag kommer aldrig glömma det, för mig var det stort och det var världens skillnad på Pricken efter all träning, jag hade kämpat så mycket och kännde att jag var värd det eftersom att Pricken inte var så sugen på hoppningen, det var det jag trodde att han skulle bli, min hoppponny!
Vi startade någon mer dressyr och vi låg på 60%.
Men så kom vintern och sjukdommen kom och det blev mindre träning, men jag är nöjd med det vi gjorde tillsammans! Ångrar ingenting.
Dessa två dressyrträningar har fått mig att inse att man kan göra framsteg och Pricken var ju ingen dressyrponny igentligen, men formen kom, stegen kom och han var 11 år.
Detta är också lite varför jag var så sugen på en unghäst, jag vill få en utmaning och se förbättring och det är något som jag gör varje dag med Borneo! Vill vara med från början och vara med att utveckla.
JAG KAN JAG VILL JAG SKA - något som sitter i mitt huvud.
Nyckelby 2010. Chocolate Spot! (L)
Annie
Kommentarer
Trackback
