INGEN FRAMGÅNG UTAN MOTGÅNG ..
Hoppträningen idag:
När jag red fram var hon jättefin, finare än förra veckan! Hon lyssnade jättefint, särskillt på när jag smackade och sa "ptrroo" eller det där när dom ska sakta ner så behövede inte använda mina skänklar/ben alls lika mycket. När vi började hoppa så kom vi in fel nästan hela tiden. Jag testar lite olika teorier för jag fortfarande inte kan se avsprångspunkt och hur vi kommer hamna, så tränade lite på del, vilket gick .. sådär. Eftersom jag är sist i gruppen så blir det mycket väntan och särskilt när folk skulle hoppa banan. Så lite travade jag runt för att hålla igång henne och hon var på G. Lite stark, men fin.
När vi skulle hoppa banan så kan jag helt ärligt säga att nästan hela banan stod på 110 cm. Det första hindret kom ur en konstig vänstersväng så det stannade hon på 2 gånger. Jag själv tvekade faktistk inte. Sedan flöt det väldigt bra, fick inga fel avsprångspunkter och fina hopp. Blev lite glad mitt i allt. Sen kom man ur en hägersväng och skulle hoppa en 1-språngskombination och sedan 6 (har jag för mig) galoppsrång till en oxer. Vi kom in lite fel, hon tog ett långt hopp och Pitchi stannande mitt emellan och jag flög av. Fick inte ont någonstans kanske lite i hägersidan av rumpan/sidan, men sådant tänker man inte på när man hoppat upp. När jag kom igen stannade hon på första, andra gången hoppade hon och det gick smärtfritt den linjen. Efter var det en vänstersväng till en oxer. Jag kom in lite på diagonalen, alltså hann inte riktigt komma ur svängen och hon stannade. Jag testade igen och då gick det inte och jag bröt ihop. Jag kände att jag inte räckte till och att det här aldrig skulle gå, allt rasade. Jag grät och dom fick sänka hindret och jag vet inte om jag svängde av nästan gång också, jag tror det iallafall. Tredje gången hoppade vi och då var det en vänstesväng till en 1-språngkombination som jag svängde av även där för att jag helt enkelt inte trodde det skulle gå, jag var rädd. Dom fick sänka ner det här också, och efter kanske 3 gånger efter jag svängde av efter jag hoppat det första hindret i kombinationen så gick det. Sedan fick jag hoppa oxern och kombinationen igen och då gick det.
Dom sänkte liksom inte ner till 50 cm, utan kanske 90-100cm. Vet inte varför det blev såhär, men det bara låste sig för mig och så blir det ibland. Efteråt fick jag prata med Ingrid och hon berätta vad jag skulle göra för att förhindra att det blir såhär. Så nu är det markarbete som gäller!
Anledningen till att detta tror jag är för att både jag själv och vissa personer i min omgivning har höga krav på mig. Och att jag rider i Div I laget och hamnat i tidningen och blivit lite mer "känd" känner man såklart lite press för att det ska gå bra. Alltid gå bra. Och så är det nog för att jag är så rädd att kracha/komma fel för att det är så högt. Jag vill inte att jag eller Pitchi skadar oss eller att det blir någon negativ känsla för henne. Jag vill att hon ska känna sig positiv i det hon gör och tycka det är kul. Annars har jag ingen mer direkt anledning, det bara blev så.
Ibland blir det att jag trycker ner mig själv, vilket det blev idag. När det blev fel så blev jag arg på mig själv och tänkte att jag var dålig. Gör detta undermedvetet och ska ta bort det! Jag har innan haft väldigt bra självförtroende i ridningen .. kanske för bra och jag vågade testa och pusha mig själv och Pitchi till vårt yttersta. Får ta och hitta dit igen.
Positiv tänk (mycket viktigt): Men jag var duktig som försökte och gjorde det bästa av situationen, blev inte arg på Pitchi som andra personer förmodligen hade blivit. Jag blev inte arg på andra personer och jag slutade inte att försöka. Jag red bra mellan hindrena och Pitchi var nöjd med hur jag red när det gick bra. De språng som belv bra blev riktigt bra. Och jag har världen snällaste ponny som försöker <3
Men ni vet vad man brukar säga: Utan motgång, ingen framgång. Så då kanske jag är på väg mot en framgång?
Tog inte med kameran så inga bilder eller filmer. Sorry guys!
Banan:
2a och b var stuts.
Mellan 8a och b ramlade jag av och på 10an började det strula till sig och fortsatte på 11 a och b. Annars satt allt som smäck!
Daniella
När jag red fram var hon jättefin, finare än förra veckan! Hon lyssnade jättefint, särskillt på när jag smackade och sa "ptrroo" eller det där när dom ska sakta ner så behövede inte använda mina skänklar/ben alls lika mycket. När vi började hoppa så kom vi in fel nästan hela tiden. Jag testar lite olika teorier för jag fortfarande inte kan se avsprångspunkt och hur vi kommer hamna, så tränade lite på del, vilket gick .. sådär. Eftersom jag är sist i gruppen så blir det mycket väntan och särskilt när folk skulle hoppa banan. Så lite travade jag runt för att hålla igång henne och hon var på G. Lite stark, men fin.
När vi skulle hoppa banan så kan jag helt ärligt säga att nästan hela banan stod på 110 cm. Det första hindret kom ur en konstig vänstersväng så det stannade hon på 2 gånger. Jag själv tvekade faktistk inte. Sedan flöt det väldigt bra, fick inga fel avsprångspunkter och fina hopp. Blev lite glad mitt i allt. Sen kom man ur en hägersväng och skulle hoppa en 1-språngskombination och sedan 6 (har jag för mig) galoppsrång till en oxer. Vi kom in lite fel, hon tog ett långt hopp och Pitchi stannande mitt emellan och jag flög av. Fick inte ont någonstans kanske lite i hägersidan av rumpan/sidan, men sådant tänker man inte på när man hoppat upp. När jag kom igen stannade hon på första, andra gången hoppade hon och det gick smärtfritt den linjen. Efter var det en vänstersväng till en oxer. Jag kom in lite på diagonalen, alltså hann inte riktigt komma ur svängen och hon stannade. Jag testade igen och då gick det inte och jag bröt ihop. Jag kände att jag inte räckte till och att det här aldrig skulle gå, allt rasade. Jag grät och dom fick sänka hindret och jag vet inte om jag svängde av nästan gång också, jag tror det iallafall. Tredje gången hoppade vi och då var det en vänstesväng till en 1-språngkombination som jag svängde av även där för att jag helt enkelt inte trodde det skulle gå, jag var rädd. Dom fick sänka ner det här också, och efter kanske 3 gånger efter jag svängde av efter jag hoppat det första hindret i kombinationen så gick det. Sedan fick jag hoppa oxern och kombinationen igen och då gick det.
Dom sänkte liksom inte ner till 50 cm, utan kanske 90-100cm. Vet inte varför det blev såhär, men det bara låste sig för mig och så blir det ibland. Efteråt fick jag prata med Ingrid och hon berätta vad jag skulle göra för att förhindra att det blir såhär. Så nu är det markarbete som gäller!
Anledningen till att detta tror jag är för att både jag själv och vissa personer i min omgivning har höga krav på mig. Och att jag rider i Div I laget och hamnat i tidningen och blivit lite mer "känd" känner man såklart lite press för att det ska gå bra. Alltid gå bra. Och så är det nog för att jag är så rädd att kracha/komma fel för att det är så högt. Jag vill inte att jag eller Pitchi skadar oss eller att det blir någon negativ känsla för henne. Jag vill att hon ska känna sig positiv i det hon gör och tycka det är kul. Annars har jag ingen mer direkt anledning, det bara blev så.
Ibland blir det att jag trycker ner mig själv, vilket det blev idag. När det blev fel så blev jag arg på mig själv och tänkte att jag var dålig. Gör detta undermedvetet och ska ta bort det! Jag har innan haft väldigt bra självförtroende i ridningen .. kanske för bra och jag vågade testa och pusha mig själv och Pitchi till vårt yttersta. Får ta och hitta dit igen.
Positiv tänk (mycket viktigt): Men jag var duktig som försökte och gjorde det bästa av situationen, blev inte arg på Pitchi som andra personer förmodligen hade blivit. Jag blev inte arg på andra personer och jag slutade inte att försöka. Jag red bra mellan hindrena och Pitchi var nöjd med hur jag red när det gick bra. De språng som belv bra blev riktigt bra. Och jag har världen snällaste ponny som försöker <3
Men ni vet vad man brukar säga: Utan motgång, ingen framgång. Så då kanske jag är på väg mot en framgång?
Tog inte med kameran så inga bilder eller filmer. Sorry guys!
Banan:
2a och b var stuts.
Mellan 8a och b ramlade jag av och på 10an började det strula till sig och fortsatte på 11 a och b. Annars satt allt som smäck!
Daniella
Kommentarer
Trackback
