HÄSTAR - ETT KÄNSLIGT ÄMNE?
Har tänkt på det här ett ganska långt tag nu, det här med att prata om hästar med hästfolk m.m.
På något sett blir det alltid lite spänt när man pratar om hästar (såhär uppfattar jag det hela). Alla rider väldigt olika och har helt olika stilar och hästar vilket leder oftast till att man blir irriterade på varann för man har olika åsikter. Jag kan erkänna, jag har blivit arg på hästfolk när dom rider på ett "konstigt" sett eller säger något. I ridsporten har det blivit att man ska vara så himla perfekt och att det ska se bra ut. När jag själv tränar och folk som jag inte känner kollar, då bryr jag mig inte ett skvatt om vad dom tycker om min ridning, för sålänge Pitchi är nöjd med den så är det inga problem. Men en gång när det kom en person som man kan nästan säga att jag ser upp till och satte sig och kollade blev jag helt stel. Då kände jag mig tvungen att få det att se bra ut och hela korthuset rasade kan man faktiskt säga. Det var en hoppträning då, och när en personen kollade fick jag inte ett språng bra. Varför? Jo, för jag levde inte in i det jag gjorde, utan ville bara att det skulle se bra ut och att han skulle gilla hur jag red. Men jag tror nog inte personen gillade min ridning efter hur det kändes. Det ser alltid annorlunda ut än vad det kändes.
Men när jag är i skolan, då är det skolan som gäller, inte hästar. Eller det var så jag ville ha det iallafall. Oftast pratar man ju om vardagen eller saker som händer i vardagen och hästar är nästan hela min vardag. Så då vill jag ha skolan som ett ställe för mig att prata om annat än hästar. Men i min klass finns det fler hästtokiga vilket genast gör allt svårare. Såklart anklagar jag ingen! Men när man pratar om hästar blir det en spänd stämning i luften. Skitsnack är också väldigt vanligt, även fast jag själv brukar vara den som vill att det ska gå bra för alla, (vilket jag innerst inne vill) så finns det personer som uppför sig annorlunda, sticker ut eller gör något som gör att man får en helt annan uppfattning, som oftast då är negativ. Om jag ska vara ärlig så är det inte alls så många som jag tycker illa om mot allt hästfolk som jag känner/vet vilka det är. Det är nog 1-10 personer och de personerna gör något, rider annorlunda eller något annat som jag själv tycker är konstigt och skulle aldrig göra.
Själv tror jag att prata om hästar med "annat" hästfolk är inte det bästa man kan göra. När jag pratar med mina hästkompisar i skolan så är det faktiskt så att vi kan bli ovänner och arga på varann i någon vecka. Men mina närmaste, som tex mamma och Annie kan jag öppet säga vad jag tycker om folk eller någon häst eller mina egna åsikter för vi tycker 90% lika. Och om vi tycker olika så är det inget mer med det. Annie och jag har typ samma tänk när det gäller hästar, vi tycker väldigt ofta lika och har aldrig blivit ovänner pga hästar. Eller vi har nog aldrig blivit ovänner.
Tycker ni med att det är så? Att det känns ibland jobbigt att prata om hästar med hästfolk för det blir oftast spänd stämning? Eller är jag ensam om det?
Daniella
På något sett blir det alltid lite spänt när man pratar om hästar (såhär uppfattar jag det hela). Alla rider väldigt olika och har helt olika stilar och hästar vilket leder oftast till att man blir irriterade på varann för man har olika åsikter. Jag kan erkänna, jag har blivit arg på hästfolk när dom rider på ett "konstigt" sett eller säger något. I ridsporten har det blivit att man ska vara så himla perfekt och att det ska se bra ut. När jag själv tränar och folk som jag inte känner kollar, då bryr jag mig inte ett skvatt om vad dom tycker om min ridning, för sålänge Pitchi är nöjd med den så är det inga problem. Men en gång när det kom en person som man kan nästan säga att jag ser upp till och satte sig och kollade blev jag helt stel. Då kände jag mig tvungen att få det att se bra ut och hela korthuset rasade kan man faktiskt säga. Det var en hoppträning då, och när en personen kollade fick jag inte ett språng bra. Varför? Jo, för jag levde inte in i det jag gjorde, utan ville bara att det skulle se bra ut och att han skulle gilla hur jag red. Men jag tror nog inte personen gillade min ridning efter hur det kändes. Det ser alltid annorlunda ut än vad det kändes.
Men när jag är i skolan, då är det skolan som gäller, inte hästar. Eller det var så jag ville ha det iallafall. Oftast pratar man ju om vardagen eller saker som händer i vardagen och hästar är nästan hela min vardag. Så då vill jag ha skolan som ett ställe för mig att prata om annat än hästar. Men i min klass finns det fler hästtokiga vilket genast gör allt svårare. Såklart anklagar jag ingen! Men när man pratar om hästar blir det en spänd stämning i luften. Skitsnack är också väldigt vanligt, även fast jag själv brukar vara den som vill att det ska gå bra för alla, (vilket jag innerst inne vill) så finns det personer som uppför sig annorlunda, sticker ut eller gör något som gör att man får en helt annan uppfattning, som oftast då är negativ. Om jag ska vara ärlig så är det inte alls så många som jag tycker illa om mot allt hästfolk som jag känner/vet vilka det är. Det är nog 1-10 personer och de personerna gör något, rider annorlunda eller något annat som jag själv tycker är konstigt och skulle aldrig göra.
Själv tror jag att prata om hästar med "annat" hästfolk är inte det bästa man kan göra. När jag pratar med mina hästkompisar i skolan så är det faktiskt så att vi kan bli ovänner och arga på varann i någon vecka. Men mina närmaste, som tex mamma och Annie kan jag öppet säga vad jag tycker om folk eller någon häst eller mina egna åsikter för vi tycker 90% lika. Och om vi tycker olika så är det inget mer med det. Annie och jag har typ samma tänk när det gäller hästar, vi tycker väldigt ofta lika och har aldrig blivit ovänner pga hästar. Eller vi har nog aldrig blivit ovänner.
Tycker ni med att det är så? Att det känns ibland jobbigt att prata om hästar med hästfolk för det blir oftast spänd stämning? Eller är jag ensam om det?
Daniella
Kommentarer
Trackback
